Som utpräglat nyfiken och levnadsglad person har jag ända sedan barnsben gett mig in i massor av olika situationer. Jag har varit en galen blandning av Pippi Långstrump, Madicken, Emil och Ronja i en och samma person. Nyfikenheten har helt enkelt varit större än rädslan, vilket gett mig massor av erfarenheter inom vitt skilda områden. Som vuxen har jag blivit en blandning av ytterligheter, vilket kanske ligger till grund för min förmåga att lätt umgås med de flesta människor och få nära, intressanta möten. 

Jag har därtill alltid varit en känslostyrd person, snabb att ta in stämningar, personers mående och situationer, vilket förstås är en bra egenskap, men bitvis har det även varit förvirrande, tungt och uttröttande. Att ständigt få så mycket information, oftast outtalad för andra, har gjort att jag reflekterat mycket kring det jag upplevt. Det skapade tidigt ett behov i mig att försöka förstå både mig själv och mina medmänniskor.
Två gånger i livet har jag försatt mig i utmattningssituation. Jag har kört "ensamracet" med barn, hus och karriär och har även varit med om en olycka som ledde till lång sjukskrivning och nya förutsättningar i livet. Genom att använda de insikter och verktyg jag samlat på mig, kom jag vidare och upplever nu att jag blivit "en ny och bättre version av mig själv".

Summering: Jag har lärt känna mig själv och mina behov, skaffat mig kunskap och verktyg för att kunna göra medvetna val och därigenom skapat mitt unika recept för ett fint och meningsfullt liv - ett självledarskap som fungerar för just mig. Det har inte varit enkelt och förändringen fortsätter ständigt. Jag kan önska att jag hade sökt kunskap tidigare och fått en kortare väg till insikter. Insikt kan leda till acceptans, och i den kan man börja hitta en riktning för den förändring som behöver ske. I svåra situationer kan det vara svårt att ensam hitta den där riktningen och finna hopp och styrka att göra det arbete som behövs. Då kan jag som coach vara ett stöd och ett vikarierande hopp. Tillsammans klarar vi att påbörja resan, för att så småningom bli tillräckligt stark och trygg för att fortsätta på egen hand.
"När jag får möta andra, lyssna till andras längtan om förändring, dela resan och hjälpa dem att finna sin sanna livsväg, DÅ SJUNGER MITT HJÄRTA."

/Charlotta